Anna och jag är hopplösa. Här nedan följer nu en ögonvittnesskildring av vår olaga och panikartade moppefärd genom city för ett par dagar sen. Håll i minnet - Anna är en dukyig förare, hon bara hanterar inte varken press eller stress väl under körning. Än mindre håller hon ordning på höger och vänster.

Nåväl. Det var tio minuter tills min buss skulle gå. Anna skulle skjutsa mig till hållplatsen. Men eftersom det var heeela tio minuter kvar, gick vi in i enskoaffär och började prova skor. Great! Jag kollar på klockan och inser att min buss gick för en minut sen från resecentrum. Cirka efter sex minuter brukar bussen nå Stortorget, där anna olagligt brukar släppa av mig (hon svänger vänster fast man inte får det... rätt ut i korsningen och hoppas på det bästa) Hur som helst stannade bussen just vid rödljuset i korsningen efter busshållplatsen. Vi missade den med en meter ungefär. Lugnt och sansat säger jag åt Anna att svänga höger. Anna fortsätter köra och ropar förtvivlat "vilket håll är höger då??" "ditåt!!! jag pekar frustrerat. anna har redan kört förbi och vi lär alltså inte hinna före bussen till nästa hållplats. Aja... kör rakt fram säger jag och tänker inte alls på vad som ligger där. Vi kör, vi svänger ut på vägen....VÄGEN!!! Jag kommer på vart vi är ngnstanns! PÅ MOTOTRVÄGEN. ANNA!!! vi får inte köra här! Vi är på motorvägen!!!!! AAAAAAAH, vi kör på gruset i vägkanten, och en bil kör om i säkert 110. Moppen har aldrig gått så långsamt som då, och vi drabbas av lite panik. Jag lugnar mig, det finns ju en avfart precis runt hörnet. Vi svänger runt hörnet. Just det, vägarbetet! VÄGEN ÄR BORTA!!! Inte bara lite koner uppställda, utan vägen är faktiskt bort grävd, INGEN VÄG. Anna får panik, "Karin, vad ska vi göra!!!?!?!?!?!?!?!?!??!" Trots detta, och trots att jag har panik inombords inser jag att det är anna som styr denna farkost, och det är jag som måste lugna henne innan hon lyckas göra något dumt.

Jag säger, det är lugnt, snart kommer en avfart till. Och mycket riktigt, vid hageby centrum svänger vi av. Vägen delar sig i två delar, beroende på åt vilket håll vi ska. Anna frågar i panik vilket håll. Jag gör samma misstag igen, säger vänster. Vad är vänster? Jag fattar vad som händer och ppekar bestämt och säger Sväng! Anna lyder.Vi kör genom Smedby, över berget. För er som glömt vart vi ska, så jagar vi fortfarande bussen. Just som vi kommer ner för berget och ut mot forna PRIX (en affär) ser vi bussen. 10 meter framför oss. För andra gången har vi missat bussen med några meter. Vi kör efter, tänker att "Vid ljunga där den svänger in kan vi liksom......möta den...!?"Vi kör... det går hyper långsamt, vi är nästan nere i 35. Vilken frustration! Tilllslut når vi i alla fall Ljunga, och bussen svänger höger. Vi kör rakt fram, för att möta bussen, förhoppningsvis nå hållplatsen innan bussen gör det. Vi åker och åker. Men var i hela friden är busshållplatsen????

Tillslut ser vi busshållplatsen. Vi ser också bussen som just svänger runt hörnet. Anna viftar, tutar och blinkar febrilt och pekar på mig. Bussen kör förbi oss. För tredje gången har vi missat bussen. Med bokstavligen talat en meter. Jag blir först väldigt irriterad, men tillslut sitter jag och garvar så att tårarna sprutar. VI kör mot min morfar, som bor i ljunga. Vart ska vi då, frågar anna. Sväng vänster nästa säger jag. Anna kör förbi avtagsvägen. Nej, stanna, vänster sa jag. Det där är väl ändå höger karin? Ehh..... ojdå... men... du svängde ju fel de andra gångerna. Kunde du inte gjort tvärtemot nu också?

Vi kommer fram till morfar, och får en välförtjänt fika i solen efter vår strapats. Sen diskuterar vi det faktum att vi alltid lyckas klanta till det.
                  -Vi har lyckats låsa in moppenycklarna INUTI moppen så vi inte kom hem. Inte bara en gång, utan TVÅ gånger!!!!!

                  -En gång skulle Anna hem till mig. Vi skulle åka buss. Efter många om och men var kontentan att Anna hade  0:- på sitt busskort, och vi hade sammanlagt 25:- i kontanter. Det skulle räcka till bussen, som kostade typ 15:-. Meeeeeenn... vi var ju.....godissugna. Äsch, vi köper lite godis vettja. Vi bad att få väga vår godispåse. hmmm..... 24 :-..... rackarns.... äsch, vi kommer nog hem... VI KÖPTE DET!!!! Sen på busshållplatsen gjorde vi upp vår plan. Jag skulle gå p först. Sen Anna, som skulle stoppa ner sitt kort, ochs e förvånad ut när det visade noll. Sen tittade hon på mig, jag sa. jag har bara 1 krona, med lite ynklig röst. Vi såg sen bedjande på chaffäuren, och blinkade med ögonen. Anna fick åka med ändå....

                  -För ett par dagar sedan kom två i vår klass in o berättade att polisen hade stannat dem på deras cyklar för att säga att de cyklade på fel ställe eller något. Alla bara ooj, nej, vad hände. JAg och anna såg på varandra. Eh, jaha,,, var det bara vi som råkat ut för ngt sånt hittills. Vi drog oss till minne den där gången för ungefär ett år sen, när anna skjutsade mg på sin cykel. Det var uppförs backe och gick långsamt. En polisbil svängde just ner för backen och anna tappade samtidigt greppet om tramporna. och rullade lite bakåt. Hon krockade med polisbilen somjust hade stannat för att skälla på oss. Jag fick ju panik och hoppade av, men anna hon bara trampade på i full gas, UTAN MIG, och stannade försat när hon kommit upp för backen. Så där stod då jag, ensam med två poliser som stirrade på mig. De frågade om jag visste att det var olagligt att skjutsa, och jag lyckades stamma fram ett "Jaa"..... Till råga på allt var både anna och jag 14, och ingen av oss hade hjälm.... De ställde några frågor, skällde lite, och åkte sedan iväg. Gissa om jag var sur på anna sen, som bara hade cyklat därifrån!

Sådana är vi, jag och min vän. Vi försätter oss ständigt i knipa, och klantar jämt till det.Men... någon måste ju göra det. Tänk om detta är slutet anna? Så får det inte bli. Always luv!

Cary