Det var i lördags åter en gång sammankomst med de små vännerna och kvällen var japanskinspirerad (a.k.a ching-chong tema). Det bjöds på sushi, bland annat och det var en intressant upplevelse. Söta Andie och Julia (se bilden nedan) hade råkat ta på liiiite för mycket wasabi (a.k.a. en av världens starkaste kryddor) och resultatet blev ett varv av "AAAAAAH" och "OOOJ" och fort åtgångna kannor med citrondryck. Jag hade råkat tappa min sushi "rulle" i soyan dessutom, där den låg en stund och drog åt sig medan jag torkade upp splashet runt omkring samt försökte lyckas få upp den utan att kladda ner mig allt för mycket. Detta föranledde, förutom wasabi shocken, en "oj soyan var nog också rätt...stark...eller salt' -shock. Trots dessa första chockar gentemot smaklökarna var sushin god och måltiden blev lyckad. Min personliga favorit var nog ändå misousoppan (stavning?) som vi bjöds på i små gulliga koppar med purjolöksringar som förrätt.


(Andie och Julia goes Ching-Chong)




(Jules upplever en viss problematik med hur pinnarna ska användas)
Bilden är svartvit, retuscherad, och i dålig kvalité på Jules egen begäran =)



Pinnarna vi åt med var helt nya och satt ihop från början. Jules starka sida är kanske inte heller att äta med pinnar. Med det avklarat kan följande citeras:
Jules: Hallåååå, hur ska man äta med de här? (Tar upp pinnarna, som sitter ihop, och försöker använda dem som en pincett) (Och ja, det var uppenbart att det inte var någon barnvariant där de faktiskt skulle användas som pincett)
Cary: Julia, du tar isär dom först fattar du väl, och sen använder du dem precis som vanligt.
Jules: Men...hur skulle jag kunna veta det? (ser förvirrad ut, men lyckas bryta isär dem och resultatet ser ne på bilden ovan) (Jules tycker jag ska sluta dumförklara henne, men vadå? Jag bara återberättar :P)






(Ohh, det är mysigt värre!!)

Kvällen går vidare, maten klaras av och yummy efterrätt serveras. Sen släpper vi loss på,
och bredvid, dansmattan. Det gick väl rätt mycket åt skogen, förutom för Andie, som är van (och ägare till dansmattan). Jag lyckades även få en hel del roliga videoklipp, där man varken ser tv eller dansmatta, utan bara fem tjejer som stirrar intensivt på något och sen hoppar och flaxar. Mycket underhållande.


(Jules & Julia börjar kanske bli lite väl uppspelta och övertrötta?)

Vi sätter oss i soffan och pustar ut efter att dansmattan laga av pga. överhettning eller dylikt. Mycket irriterande, men det var kanske lika bra att vi vid 1-½2 på natten slutade med hög musik, hoppande och dunsande i golvet. Andies föräldrar hade dock inte hört någonting, sa de dagen efter. Väldigt weird! Hursomhelst börjar vi leka massa konstiga lekar, tillexempel den relativt tråkiga associationsleken, där en person säger något, och nästa person ska säga det första hon tänker på. Leken tog dock en rolig vändnig när:

Kim: Choklad
Andie: Pucko
Cary (jag): Dumhuvud

Emma blir alldeles röd och lutar sig bakåt och kan inte sluta skratta. Alla förstår vad som just har hänt, och försöker få henne och säga vad hon tänkte på.

Julia: Säg nu, gaaah vad taskigt Emma, aaaah, jag vet att du tänkte på mig, du tittar ju på mig och skrattar... Emmmmaaaa!!

Alla skrattar

Emma: okej, okej... men det var bara för att jag tittade på dig, jag lovar. Julia

Sen övergår leken till någon slags båtljudslek. Mycket töntigt, men vid två på natten är allting kul. Jules och Julia (se bilden) flippade dock ur lite när de skulle imitera en hummer.


(Kim och Emma slocknar)





Sen satte vi på en äkta Ching-Chong film (för att följa temat), som hette "The Flying Daggers". Mycket surrealistisk, men okej, det var en saga. För att avslöja slutet - i princip alla dör. Runt tre, mitt i filmen, slocknade Kim och Emma, och vid fyratiden, när vi andra bäddat klart och släpat upp madrasser och täcken passar vi på att ge dem husets skönaste täcke som kompensation för att de fick sova i soffan. Kim vaknar dock av allt oväsen vi förde, så det slutar med att vi; Jules, Andie, Kim, Julia och jag ligger inne i Andies rum, och Emma själv i soffan utanför. Dock berättar hon själv att hon vid fem vaknat och varit jätteförvirrad, men Emma brukar vara förvirrad. Typ jämt. Så det är inget att oroa sig för.

Det var en underbar helg, superkul.

Pip och solong, Cary