Det är söndag kväll, jag har varit väldigt ineffektiv hela dagen, och livet är väldigt trist. Allt börjar återgå till det normala, det gamla vanliga, de  "samma sak dag ut och dag in" rutinerna.

Idag firade jag min sista riktiga lovdag (imorgon kallas hemstudiedag) med att vakna runt halv 11, kolla på ett OC avsnitt, hämta frukost och äta i sängen, kolla på ytterligare nio OC avsnitt, med uppehåll för lunch mitt i. Snabbt uträknat på miniräknare (hur man nu någonsin klarade sig utan en sådan manick) kan man konstatera att jag stirrat på en skärm, som Mamma skulle uttryckt det, i ganska exakt 6 timmar och 36 minuter. Till det kan vi ju lägga till att jag har suttit framför datorn och gjort Engelska och bloggat i kanske...2½ timme.

Men det var ju inte mina onyttiga datorvanor jag skulle skriva om, utan mitt tråkiga liv. Okej, inte tråkigt i den benämning att jag inte tycker om det, utan bara i den benämmningen att det är...tjatigt..kanske. Tro mig, alla ni förvirrade läsare, jag känner mig lika förvirrad själv av det jag skriver som ni antagligen är när ni läser det.

Jag tittade på mitt (mina, plural, de ändras hela tiden) schema för våren idag. Det ser väldigt inte roligt ut, snarare ganska jobbigt. Goodbye sovmorgonar och gåhemefterlunch-dagar.

Okej. Jag har redan glömt bort (alternativt förträngt) vad inlägget egentligen skulle handla om. Därför kommer jag nu strunta i orginaltanken, och istället skriva om något annat. JAg tror att jag snart kan ta hem priset för mest meningslösa inlägg på länge på blogg.se.

Jag har äntligen sett Marie Antoinette, och jag förstår inte vad allt gnäll om att den skulle vara dålig handlde om. Visst, den var lite långtråkig ibland, bara lite, på vissa ställen, och visst, jag hade velat se hela hennes liv, ända till den brutala döden, som jag helst av allt inte ville skulle komma, men eftersom man inte kan få allt, som tillexempel möjlighet att ändra historien så kan jag inte heller ändra Marie Antoinettes, hennes man, och hennes barns brutala död. Filmen sätter ett helt nytt perspektiv på den hatade drottningen av Frankrike, men samtidigt har jag även sett Les Miserables, som ger de fattigas synvinkel.

Nu ska jag sluta svammla, verkligen, och efter att ha konstaterat att inlägget är totalt meningslöst tänker jag publicera det ändå. Orginaltanken var att mitt liv är tråkigt, men vadå. Snart är det sommar (räknar på fingrarna, cirka 6 månader kvar) och då kan allt bli spännande och roligt igen. Dessutom är det, i skrivande stund, exakt på dagen en månad kvar till min 16-årsdag. Anyways, nu ska jag njuta av de cirka 36,5 timmarna som är kvar tills gymnasiet drar igång igen.


Solong