Hallelujah, I've got love that I can't hide
Hallelujah, oh my lord I can't deny
That I'm in love with you
Jesus hear me now I need you more and more
Cause I'm in love with you
Here I am with endless love.

Den här helgen har varit den bästa i hela mitt liv.

And when the tears wont stop falling because of the love... Hur skulle jag någonsin kunna förneka den Gud som älskat mig så mycket?


Det handlar inte om de oändliga teologiska diskussionerna. Det handlar om Guds oändliga kärlek. Utgå från att det finns en Gud som är större än allt annat, så är ingenting längre omöjligt. Ingenting kan bemötas med argumentet  "Det där är inte rimligt". Gud är allsmäktig. Jag tänker citera en bit från min favoritbok; Alexandra av Torgny Wirén.

"-Egentligen är det bara två saker som gör att kristendomen känns speciell, sa hon.
Hon bet sig tankfullt i underläppen
-Två saker, upprepade hon.
-Vilka då? frågade Sebastian.
Ytterligare en stund satt hon tyst. Det var som om hon inte ville säga någonting innan hon var helt säker. Till sist vände hon sig mot honom.
-Det första är förlåtelsen, sa hon. Kristendomen startar med förlåtelse, hela dess tänkande genomsyras av förlåtelse. Ytterst var det därför Jesus kom hit till jorden. Det var därför han dog. Visserligen talar alla de andra religionerna också om förlåtelse, men kristendomen inte bara talar om den. Kristendomen är förlåtelse. Gud har inte räckt ner ett rep eller en stege som hjälpmedel, han kom själv ner för att bära oss fram.
Alexandra drog benen ännu djupare under sig. Hon satt på knä nu. Blicken sökte sig tankfullt upp mot den klarblå skyn utanför. Det blev tyst igen. Först efter ett par minuter kom fortsättningen.
-Det andra, sa hon, är gemenskap. Kristendomen handlar om en relation. Gud är inte bara barmhärtig och förlåtande. Gud älskar. Gemenskapen tränger in i Guds eget väsen. Gud är gemenskap. Bönen i kristendomen handlar inte om någon daglig plikt, det är en levande relation med Gud själv. Himlen är inte heller någon belöning till den som levt ett gott och rättfärdigt liv. Himlen i kristendomen är det sällsamma erbjudandet om en evig gemenskap med den treenige Guden. Relationen handlar inte om att på avstånd betrakta. En kristen får krypa rakt upp i Guds famn."

Och så är det, och så underbart det är sen. Jag skulle aldrig kunna förneka Gud, kärleken är för stark. Jag önskar inget högre än att alla ni som läser detta själva ska få möta och ta emot den levande Guden.

Du är älskad

...sen är det bara lunch, FL om ekologi och Idrott kvar. Underliga förkortningar det finns här på skolan..

Det blir ett litet snabbinlägg såhär in på morgonkvisten. Jag sitter i skolan och har PH (personlig handledning, man går ju på en "modern pluggskola" :P) om en kvart. Tills dess bloggar jag, och skriver lite om kolets kretslopp. Fast jag är ju typ klar. Ikväll blir det kulkulkul, för vi ska sova över i kyrkan och imorgon ska alla ungdomar (där åldern sträcker sig mellan 14 och 26 typ) till Boda Borg och leka. En bra start på året.

Jag har shoppat. Men batteriet i kameran är på laddning och bilder kommer när det är klart. Det har blivit två par jeans - Acne & Tiger of Sweden  - samt en PUMA tröjjacka (?). Najsnajs.

Wellwell. Nu ska jag spara alla dokument, plocka ihop mina saker, och gå ner en våning och ha PH. Jag gillar min skola, den är mysig (och har obegränsad tillgång till datorer)... Hmm  sju minuter kvar till Ph..

(Sommaren 2005)


Jag vet att detta är typ det fjärde inlägget där jag tjatar om att jag längtar till sommaren, men jag kollar igenom gamla kort, och blir sjukt nostalgisk! Ge mig sommar!!!!!

Och visste ni, på föreläsningen i fredags fick vi veta att det finns ett jämnt lager helium utspritt över universum. Därför kan det inte finnas någon Gud. Aha. Nu kom allt i ett helt nytt ljus. På grund av heliumet finns ingen Gud, det är större chans att heliumet lade sig jämnt av en slump, antar man att det finns en allsmäktig Gud så skulle han ju inte kunna göra något sådant. (notera sarkasmen


Helgens låt - James Morrisson - Wonderful World

But who am I to dream?
Dreams are for fools, they let you down...

Julia har rätt, lev istället för att drömma!

Det är söndag kväll, jag har varit väldigt ineffektiv hela dagen, och livet är väldigt trist. Allt börjar återgå till det normala, det gamla vanliga, de  "samma sak dag ut och dag in" rutinerna.

Idag firade jag min sista riktiga lovdag (imorgon kallas hemstudiedag) med att vakna runt halv 11, kolla på ett OC avsnitt, hämta frukost och äta i sängen, kolla på ytterligare nio OC avsnitt, med uppehåll för lunch mitt i. Snabbt uträknat på miniräknare (hur man nu någonsin klarade sig utan en sådan manick) kan man konstatera att jag stirrat på en skärm, som Mamma skulle uttryckt det, i ganska exakt 6 timmar och 36 minuter. Till det kan vi ju lägga till att jag har suttit framför datorn och gjort Engelska och bloggat i kanske...2½ timme.

Men det var ju inte mina onyttiga datorvanor jag skulle skriva om, utan mitt tråkiga liv. Okej, inte tråkigt i den benämning att jag inte tycker om det, utan bara i den benämmningen att det är...tjatigt..kanske. Tro mig, alla ni förvirrade läsare, jag känner mig lika förvirrad själv av det jag skriver som ni antagligen är när ni läser det.

Jag tittade på mitt (mina, plural, de ändras hela tiden) schema för våren idag. Det ser väldigt inte roligt ut, snarare ganska jobbigt. Goodbye sovmorgonar och gåhemefterlunch-dagar.

Okej. Jag har redan glömt bort (alternativt förträngt) vad inlägget egentligen skulle handla om. Därför kommer jag nu strunta i orginaltanken, och istället skriva om något annat. JAg tror att jag snart kan ta hem priset för mest meningslösa inlägg på länge på blogg.se.

Jag har äntligen sett Marie Antoinette, och jag förstår inte vad allt gnäll om att den skulle vara dålig handlde om. Visst, den var lite långtråkig ibland, bara lite, på vissa ställen, och visst, jag hade velat se hela hennes liv, ända till den brutala döden, som jag helst av allt inte ville skulle komma, men eftersom man inte kan få allt, som tillexempel möjlighet att ändra historien så kan jag inte heller ändra Marie Antoinettes, hennes man, och hennes barns brutala död. Filmen sätter ett helt nytt perspektiv på den hatade drottningen av Frankrike, men samtidigt har jag även sett Les Miserables, som ger de fattigas synvinkel.

Nu ska jag sluta svammla, verkligen, och efter att ha konstaterat att inlägget är totalt meningslöst tänker jag publicera det ändå. Orginaltanken var att mitt liv är tråkigt, men vadå. Snart är det sommar (räknar på fingrarna, cirka 6 månader kvar) och då kan allt bli spännande och roligt igen. Dessutom är det, i skrivande stund, exakt på dagen en månad kvar till min 16-årsdag. Anyways, nu ska jag njuta av de cirka 36,5 timmarna som är kvar tills gymnasiet drar igång igen.


Solong

Och så var det 2007.

Bilder kommer lite senare, tills dess några citat och nyårskvällens meny.

"Okej, nu har ni inte sönder glaset, för då, då är det trasigt!"
"Ååhhh, jag fick blött vatten på mig!"

Dagen till ära bjöds det på följande:

Förätt - Hemgrillat vitlöksbröd
Huvudrätt - Potatisgratäng och fläskfilé à la lime
Efterätt - Vaniljglass och hallon, jordgubbar och blåbär i ugn med smält vit choklad över

Tiltugg - Fruktbricka med färsk ananas, clementiner, kärnfria vindruvor och melon
Snacks - En big godisskål och tre askar Tofifee (creds Emma). Det finns mycket kvar.

Tolvslaget firades vid vattnet, på en ödslig brygga, med utsikt över halva länets fyrverkerier (lätt överdrift, men det var mycket som smällde) Pommac i glasflaska med smälld kork och champagneglas (alkoholfritt is the shit), sång, jubel och många skratt.

Ett ord kan sammanfatta kvällen. MÄTT!