Idag drabbades jag av en minnesbild från nian. Min klass (inklusive jag själv då) sitter i ett av uppsjungningsrummen i Louis De Geer och softar. Vi väntar på att konserten (eller om det var ett rep bara, minns ej) ska dra igång, och sörplar på festisar. Efter att ha insett att tv:n kan visa annat än bara en stumbild av den då tomma scenen sätter vi på en annan kanal, och det är en film om en tjej, hon spelar fiol (inte poängen i filmen, men hon gör det).

Vi var ju inte så inne i den, men jag minns att tjejen skulle rymma ur huset, så hon kliver ut på det platta taket utanför hennes fönster (ni vet ett sådant där typiskt amerikanskt hus), och börjar klättra ut på grenen för att komma ner på marken via trädet (självklart växer ett träd där). Av någon idiotisk anledning har hon fiolen i ena handen. Då händer det; hon ramlar.

Normal reaktion: Åh nej, hon kommer slå ihjäl sig
Jules reaktion; AAAAAAAAAAHHHHH, vad håller hon på med???? AKTA FIOLEN!

Tjejen typ bryter nacken, vi måste stänga av tv:n för vi ska ut på scen, och Jules går och ältar den trasiga fiolen resten av dagen (man såg hur den splittrades och pajade när den slog emot marken). Sympati för hon som rammlade? Nej nej, hon var ju bara en enorm klant som pajade en fin fiol. Men visst...vem tänker inte så? :P

En sann musikestet? Nåväl, det har inte blivit bättre sen hon började musik på gymansiet i alla fall, utan snarare har det gått utför. Nu kan man knappt lyssna på radion (i hennes sällskap) längre utan att få en kommentar om att, nu, nu missade artisten visst en ton. Ta detta med en nypa salt Jules, jag yycker du är så söt när du gör det, jag lovar :D

Men, sanningen att säga, så tycker jag bara att det är roligt. Speciellt när hon blir riktigt upprörd över den där missade tonen, eller höjningen eller whatever som gick fel. Haha, du förgyller mina dagar Spotdot.

Det är sorgligt men sant att man blir gladare av shopping. Det kände jag verkligen när jag sprang mellan bankomaten och affärerna igår.



1. Ett par superfina flätade ballerina skor, metallicfärgade från (hör och häpna) Skopunkten.
2. Hårsaker, Curl definer och en spray. Bra när man har lockigt hår. Köpt på Hårvårdsbaren
3 & 4. Ett plommonlila och ett senapsgult linne från H&M. Är supersköna och känns mycket bättre än typ, alla andra linnen jag köpt där. Oftast brukar H&Ms linnen inte vara så bra... Tunna, genomskinnliga och drar upp sig. Men de här rekommenderas verkligen! Just nu 59,50, massa färger, superskön kvalitet! Skynda fynda.
5. Randig lös klänning med stora fickor från Wear it. Brukar typ aldrig gå in där, men de hade faktiskt väldigt mycket fint.
6. Stor blå lös tunika med dolda fickor. Superskön och supersnygg, kommer från Indiska. (Jag samlar mina modestämplar, gör du? ;)


Det låter som en dålig bloggar-kliché när man säger att bilden inte gör plaggen rättvisa; men klänningarna är så otroligt snygga på, men ser rätt döda ut på bilden, så jag tänker säga det: bilderna gör inte klänningarna rättvisa!


Som en del säkert märkt har jag inte uppdaterat på....länge, fast det hänt en hel del saker att värda att skriva om. Orkar inte riktigt ta tag i bloggen, men kommer kanske slänga in lite outfitbilder lite nu och då. Så fortsätt gärna kika in!

Cary.

Fredagen borde ha spenderats med att plugga inför det uppkommande, fyra timmar långa nationella provet i Matte B. Istället (och nu pratar vi om skoldagen, eller, håltimman mellan 10 och 13) låg jag Linn och Ellen ute i solen och gjorde inget vettigt alls. Lite smått förbittrade över att vi har så mycket att göra, satt vi väl mest och beklagade oss över det snarare än att göra något åt saken.

På kvällen var det filmkväll i kyrkan, på storbildskärmen i kyrksalen  (se bild nedan), och efter en liten mängd popcorn (det är sant, jag åt inte så mycket eftersom de var så salta), en 33 cl Fanta Pineapple...nånting, och en halvdålig film vid namn "The longest yard" åkte jag hem efter akut magvärk. Kom fram till att det antagligen berodde på att jag sovit fyra-fem timmar natten innan. Eller inte, vem vet?



Mycket modig, kände jag mig när jag hade rött, riktigt rött, läppstift på mig. Det syns väldigt tydligt, eller hur man ska uttrycka det. Dock kändes det helt okej (för er som inte vet så är jag inte någon van läppstiftsmänniska) och jag fick flertalet komplimanger. Till det hade jag Jeans från Acne, ribbat vitt linne från H&M, guldigt kort linne från....källaren i en kartong? Svart kofta och guldklocka runt halsen.

Spana in söta LitTle MarBles (beståendes av Linn&Julia) myspace, två grymt bra, riktigt begåvade tjejer här ifrån Norrköpingstrakterna.

Duktiga, duktiga! Spana även in söta Linns blogg här.

//Cary

Update: Jag lyckas inte få videoklippet att funka, så ni får trycka på länken ovanför. Det är värt den lilla extra tid det tar.

Update2: Det icke fungerande videoklippet har nu ersatts med en bild, tryck på länken ovan.

Att fynda i klädaffärers barnavdelningar, inte minst på H&Ms, är något jag tycker om. Jag gör det visserligen ganska sällan, men jag brukar ändå alltid titta om det är något som tilltalar mig på barnavdelningen. Storlek 170 motsvarar kanske runt stl.34-36 i vuxenstorlekar, men priset på tex. en klänning från H&Ms barnavdelning är nästan alltid 98:- eller 149:-.

Tips från H&Ms barnavdelning:
- Vanliga svarta/vita koftor kostar 149:-
- För ett tag sen fanns det tvåpack linnen för 79,50:- (randiga, enfärgade, prickiga)
- De säljer skor för ca. 98:- ända upp till storlek 39
- Klänningar kostar som sagt 98:-/149:-, helt överkomligt för en vanlig söt klänning

Jag har länge velat ha en Adidas sweatjacka, men har liksom inte velat lägga pengar på det. Jag vill ha en i samma material som min Pumajacka, som är mycket skön etc etc. Hursomhelst kostar en Adidas sweatjacka cirka 700:- på Stadium på vuxenavdelningen, medan en likadan jacka (och då menar jag likadan, det står inte "barnjacka" skrivet någonstans) på barnavdelningen kostar mellan 300 och 400 kronor. Jag provade en och stl. 164 kändes som en 36, den storlek jag har i vanliga fall. Inga hakar, med andra ord. Skynda fynda, det ska jag.

Har ni några lyckade "barnavdelningsköp"?