Vi kommer in i Stora Arenan idag, fyra-fem stycken, lite innan lektionen börjar. Vi stannar med gapande munnar och lätt chock när vi ser vår lärare lägga ut pappersbuntar på varannan plats...Kemiprovet var ju imorrn, inte ger han väl oss ett oförberett extraprov dagen innan? Men jo minsann, så var det. Vi satte oss på speciellt tilldelade platser (lite rädda var vi, bör tilläggas), och väntade nervöst på en förklaring. Efter att man lugnat ner sig lite hade jag dock fruktansvärt kul åt att se allas reaktioner, när de intet ont anande svängde runt hörnet och ögonen spärrades upp, munnen öppnades av chock och språket var inte alltid det mest vårdade. Sen hade vi vårt 'övningsprov', typ 1 timme och 1 kvart, sen samlade han in och delade ut så rättades de. Hela idéen var väl rätt bra, men jag känner att det är dags att sätta sig och råplugga massor nu. Glad blir man ju också av att den s.k. "enhetsmetoden" som vi använder nu i Stökiometri-blocket är vi "den enda gymnasieskolan i Sverige som använder", för den är ju så bra. Hrm. Den är hemsk, och jag vill inte se den igen så länge jag lever när Kemi A kursen är slut.

I torsdags levererades dock den efterlängtade kaffemaskinen äntligen! För tre kronor koffen kan man få Choklad, Cacao Creme, Chocoffee, Cafe au lait, Cappuccino eller Wiener Melange (?). Riktigt smarrigt. Ni vet hur det var när man var liten, och det hade kommit en ny klätterställning eller gunga på skolgården, och alla barnen stod typ i kö för att få prova? Så var det, och när jag satt i matsalen och vände mig om för att blicka ditåt ser jag en kö på minst femton personer, lärare som elever, alla lika exalterade. Haha.