Och nu pratar jag inte om en mysig hemmakväll, utan jag tänker stort, Blair Waldorf style. Linn och jag hade i uppdrag att planera och genomföra en tjejkväll, tänkt för de yngre tjejerna i ungdomsverksamheten i kyrkan. Och visst var det glammigt när allt tillslut var klart; det var goodiebags, middag, efterrätt, sjukt mycket snacks, dansmatta, film, tjejsnack, ansiktsmasker och sjukt mycket mer. Men nu skulle jag vilja belysa den bittra sanningen om kampen att få det klart i tid.

Till och börja med så var jag och Linn övertygade om att vi skulle kunna genomföra det själva, utan hjälp i köket eller så, för "det var ju inte så mycket som skulle göras" som jag kläckte ur mig. Jag tar tillbaka det. Dagen (i torsdags) börjar klockan åtta och trettio, då tekniske vän och kusin David kallats in för att koppla ihop datorer, tv-skärmar, dansmattor och dylikt. Han skulle nämligen iväg vid nio, och det var tvunget att fixas innan, så Linn var där. Jag anländer vid kvart över nio, då min buss kom in till stan, och vi drar iväg mot mataffärerna.

Inflikas bör att dagen inte börjar så bra. SMS från Linn klockan 08.12 "Visst är det underbart när man vaknar 35 min efter att klockan börjat ringa!" Mitt svar löd klockan 08.38 "Oh ja, ungefär lika underbart som att ställa väckarklockan en timme för sent. Bra start på dagen love"

Efter att ha hoppat runt på Hemköp ger vi upp på att vara ekonomiska, då vi inser att vi inte hittar det vi vill ha för fem öre, och vi vandrar vidare till Ica. Jag har aldrig handlat så mycket "själv". Och med själv menar jag att det inte var med föräldrarna, inte till ett helt hushåll, utan det var jag och en vän som handlade. Det var frukt, mat, snacks, dricka och lite annat smått o gott. Nytt dilemma uppstod efter att vi betalat och skulle lämna kassan.



Fyra stora papperskassar, till brädden fulla med mat, skulle transporteras (ungefär Ica Strömmen till Resecentrum) cirka 2 kilometer (?). Av mig och Linn. Vi är två väldigt svaga individer, det vill jag lova. Det kändes som månadens skämt. Men, med kramp i händer, axlar och armar vandrade vi 20 meter åt gången den skräckinjagande sträckan. Tillslut framme packade vi utmattade upp all maten, och gick sedan ner i källaren och unnade oss själva en 20 minuter lång power nap. Dock ringde min mobil, och det blev mer planerande, så den var kanske inte så effektiv.



Efter la powernap gick vi upp till stan, nu skulle alla saker köpas; goodiebags, servetter, ljus ?ni vet, sånt. Jag lovar, kvittot från H&M (där det mesta till goodiebagsen handlades) var över en halvmeter långt. Och vem skramlade in massa bonus? Jo jag. Hah. Var lite lycklig efter det. Fick dock lite panik när jag inte kunde hitta min mobil, och efter att Linn ringt till mig kunde vi konstatera att jag antingen glömt den i kyrkan eller slarvat bort den. Bad en kvick bön.(Hittade den i kyrkan sen, telefonsamtalet som störde vår powernap hade fått mig att glömma den bland alla kuddar). På väg tillbaka med allt vi handlat kommer vi på att vi inte hyrt film. Ringer till Samuel, vår räddare i nöden. "Men ska jag hyra tjejfilm? Det kan jag ju inte göra, nu blir jag jättenervös" sa han, men han fixade det ändå sen.

Åter till kyrkan. Slut på det roliga (shoppandet) och början på det hårda. Laga mat, fixa rummet, skära frukt och allt sånt. Helt slut i kropp och huvud börjar vi dock med goodiebagsen. Vi sitter vi varsin ända av bordet på ungdomskontoret och drar världens sämsta vitsar och orkar inte röra oss en millimeter. ?Kan jag få en påse?? Jag ger Linn silkespappret vi har i, utan att märka att det inte var det hon frågat efter. Båda sitter tysta en stund Sen börjar vi asgarva.

Ett sms mottages med en sen anmälan, väldigt sen. Men vi beslutar oss för att det ska gå att ordna ändå. Vi orkar absolut inte gå till stan igen, så Samuel får fixa biffen ännu en gång. Det var ganska komiskt att via telefon guida honom genom H&M?s damavdelning, i jakt på just rätt läppglans, parfym, ansiktsmask och dylikt. Han klarade det dock riktigt bra, och fick allt rätt. Imponerande!

Kan ni tänka er hur trötta vi var? Och då var klockan ändå bara 15.00. (Tjejkvällen skulle börja 18.00). Vi springer mellan två olika kök och lokalen vi skulle hålla till i, fram och tillbaka. Skär frukt, skär och marinerar kyckling, städar, dukar, möblerar. Pust. Vet inte riktigt vart de här tre timmarna tar vägen. Men plötsligt är klockan sex och vi står där och paniksteker kyckling, och dukar hastigt och lustig. Dock blev det riktigt bra, om jag får säga det själv.

Tjejkvällen tar sin början. Vi äter middag; klyftpotatis, kyckling, supergod sallad och mumsig tzatziki. Vi sitter vid bordet, umgås och diskuterar hur dessa 13-14 åringar kan vara så besatta av Tokio Hotel. ?De är ju så söta? får jag höra, men det köper jag inte riktigt. Beskrivningen av bandet lyder ?Tysk Emo Rock?, och bara det säger ju en hel del. Dessutom sjunger de på tyska. Tyska! Den som kan lyckas få mig att förstå varför de är så ljuvliga är värd en eloge?

Dessutom bör nämnas att det var stor konsert i kyrkan den kvällen, Christer Sjögren och Sonja Aldén, typ. Kvällens skämt blev väl att hela tiden skryta med vem som kommit närmast kändisarna. (Eller okej, Christer Sjögren vet väl de flesta vem det är, men snälla säg att det inte är bara jag som aldrig hört talas om Sonja Aldén innan?) Vann gjorde nog jag och Linn. Sonja kommenterade att våra nybakade muffins såg så goda ut, och undrade om hon fick köpa en. ?Du kan få en?, sade vi generöst. Hon blev glad. Vi var nämligen i lokalerna kring deras loger. Dessutom hörde vi (Linn) ChristerSjögrens manager prata i telefon om bokningen av Amy Diamonds nästa framträdande. Vilket liv va? ^^

Efter maten blir det film, alla sjunker ner bland kuddar och madrasser och ser på The Perfect Catch. Inte jag och Linn dock. Vi springer för att göra i ordning efterrätten; Bär och vit choklad i ugn med vaniljglass. Mycket mumsigt. Serverar det under filmen, men så fort jag och Linn ätit upp går vi till köket igen; vi häller upp godis, chips och dipp i skålar, gräddar muffins, skär och lägger upp det sista av frukten, tar fram marshmallows och sådant. Lagom till filmens slut dukar vi upp det delikata snacksbordet. Vi umgås och leker lekar, äter massor, ja vi frossar verkligen. Alla fick det de ville ha och ändå blev det över sen.


Chokladmuffins, färsk ananas, melon, kärnfria vindruvor, marshmallows (och ljus att grilla dem över), massa godis, två sorters chips, två sorters dip. Yum.

Vi lägger på ansiktsmasker och kör lite dansmatta. Har lite kuddkrig och pratar lite killar. Runt klockan halv 12 sätter vi på en till film, The Holiday den här gången. Återigen förvirrad över hur man kan tycka att Tokio Hotel filurerna är snygga men inte Jude Law? Nåväl. De växer väl upp snart de också...

Runt halv två på natten är filmen slut, och någon av oss kläcker tanken att; det kanske inte är så smart att sova här på övervåningen, är det inte konferenser här imorgon bitti? Att få sova ut och slippa städa dagen efter lockar, så våra kära små töser springer upp och ner (kyrkan är vid det här laget helt tom såklart) mellan övervåning och källare med madrasser, säker typ 40 kuddar, sovsäckar och dylikt. Jag och Linn diskar och städar. Jag har ont i fötter och axlar och armar och ben. Vill bara sova. Varit uppe sen klockan kvart i åtta. Det tar kanske en och en halv timme att få allt i ordning, och vi kollapsar på madrasserna nere i källaren. Efter en timmes riktigt djupt tjejsnack och skvaller om, så somnar alla tillslut. Utmattade. Orkar inte gå in på dagen efter, men vi kan konstatera att det var rejält med träningsvärk i axlarna efter att ha burit de där matkassarna. Ont. Åkte hem och sov.

Om du orkat läsa allt det här är jag imponerad, väldigt. Fler bilder kommer kanske upp på bilddagboken inom kort.

Cheers : )